Förstår helt och fullt

Jah, nu förstår jag varrför mitt humör har varit som en bergodalbana den senaste tiden. Och varför minsta lilla sak har kunnat få mig till ett hemskt monster som bara ropar och skriker och smäller med köksskåpen. Den kära lilla röda "vännen" har åter infunnit sig. Surt, jag som trodde jag skulle få leva utan denne "vän" ett bra tag ännu pga. amningen. Men icke, så var icke fallet! :(
Kan ju iaf trösta mig med att jag inte gått och blivit knäpp iaf, för detta humör brukar kunna normalt vara ett fenomen en gång i månaden vanligtvis.