Med nöd och näppe

Överlevde kvällen, trots allt. Ungarna är i säng och själv sitter jag vid datorn med en sjuhelvetes huvudvärk. Tack för det!

Tänkte hålla mig vaken tills Mannen kommer hem från jobbet så att jag kan beklaga mig åt nån. 

"Tyck synd om mig, tyck synd om mig". Ungefär nåt sånt...

Finns så mycket mer jag vill skriva av mig med, men så lite av det som jag vill berätta för alla som läser. Men redan att man får nåt nerskrivet, lugnar de stackars nerverna...