Uppfostringen

Ja, dethär med uppfostringen är inte alltid det lättaste.
Vår son har haft en värre period den senaste veckan. Och jag har blivit smått galen på honom. Nästan sådär att man är irriterad på honom redan från morgon för att man vet att det börjas direkt vid påklädningen med en massa trots/bråk/bus. Det är jobbigt och man blir såååå trött i huvudet.
Har på den senaste tiden förstått på nyblivna föräldrar (inga namn nämnda) att de har tänkt att de ska vara bestämda och att "nej betyder nej". Jah, det är enkelt när den lilla bara ligger på golvet och säger "gäggä, guggu". Man tror att man ska kunna hålla tillbaka ilskan och att man inte ska ta det personligt när ungen ifråga retar upp en till max, eller trotsar från morgon till kväll. Men jag tror alla förlädrar nångång har riktigt vrålat åt sina barn eller bara blivit så otroligt förbannad att man inte ens vill se på ungen.
Vissa dagar går det riktigt bra här också, jag kan hålla tillbaka ilskan och behärska mig när retstickan i sonen riktigt växer till sig. Och så finns det de dagar när jag inte vet hur jag skall klara av hela dagen med en sån fruktansvärt elak unge (ja, han beter sig som en elak unge när han retas, trotsar och har sönder saker).
Nu sover barnen, så då blir det en lugn stund i soffan. :)